År 1935 kom Enar Holmgren, då 22 år gammal, till den lilla byn Mpongwe i Zambia. Han hade lämnat Gotland och rest med båt till Sydafrika och därefter vidare med ånglok genom Afrika för att nå sitt uppdrag som missionär. I Mpongwe skulle han avlösa de första missionärerna i området, Arne och Sonja Johansson.

De första åren levde Enar ensam som den enda vita personen i området och utan att kunna ett ord av det lokala språket lamba. Trots de stora utmaningarna byggde han nära relationer med människorna i byarna och lärde sig språket och kulturen.

Under en semesterresa till Zululand träffade Enar Anna, som hade lämnat Dala-Järna i Sverige för att arbeta som missionär på en missionsstation där. De blev förälskade och Enar bad Anna att följa med honom tillbaka till Mpongwe. Trots tvekan inför livet i den avlägsna byn – mitt i områden med elefanter, lejon och hög malariaförekomst  – valde hon att följa honom.

Anna och Enar blev kvar i Mpongwe i nästan 60 år. Där byggde de sitt liv tillsammans och fick fem söner och senare elva barnbarn. De levde nära människorna i området och ägnade sina liv åt att tjäna och stötta lokalsamhället. Enar arbetade bland annat med att översätta Bibeln till lamba och Anna engagerade sig i söndagsskola och arbetet med barn och familjer.

Livet i Mpongwe var ofta svårt och präglades av stora utmaningar. Området saknade sjukvård och infrastrukturen var begränsad. Trots att många avrådde dem från att stanna kvar på grund av riskerna med malaria och farliga djur, valde de att fortsätta sitt arbete och sitt liv där.

Anna och Enar Holmgrens kärlek till människorna och platsen lever vidare genom Anna and Enar Holmgren Foundation.

”Det är i deras fotspår som jag önskar att organisationen ska fortsätta – med djup kärlek till miljön och människorna.”

/ Annette Sandwall