Anna och Enar Holmgren

Enar Holmgren kom till den lilla byn Mpongwe 1935 som 22-åring. Han hade då lämnat ön Gotland för att bege sig först med båt till Sydafrika och sedan med ånglok till Zambia. De första missionärerna Arne och Sonja Johansson i området behövde avlösning och Enar skulle byta av dem. Enar var ensam i fem år som enda vit i området och kunde inte, till en början, ett ord lamba. Han fick sedan möjlighet till semester och åkte då till Zululand där han träffade Anna. Anna hade lämnat Dala-Järna för att arbeta som missionär på en missionsstation i Zululand. Anna och Enar blev kära i varandra och Enar önskade att Anna följde med till Mpongwe. Lite motvilligt följde hon med till denna avlägsna by mitt i elefant och lejon stråken. Området var även väl känt med sin höga frekvens av Malaria.

Här blev Anna och Enar Holmgren kvar i nästan 60 år. De fick fem pojkar och elva barnbarn.

De blev nära vänner med byborna där Enar arbetade med att översätta bibeln till Lamba och Anna med söndagsskolan. Deras levnadsförhållanden var så svåra och de blev avrådda att stanna kvar då man trodde att de säkert inte skulle överleva med de stora hoten som Malaria och farliga djur. Enar fick vara barnmorska åt sin fru för några av barnen då de skulle födas och inget sjukhus fanns i närheten.

Anna och Enar Holmgren är min farmor och farfar och det är i deras fotspår som jag nu önskar att organisationen skall fortsätta. Med en djup kärlek till miljön och befolkningen.

/Annette Sandwall